Joakim Sigvald: ”Idag har det varit val till Europaparlamentet”

ettanI det fina vädret har det svenska folket gått man ur huse, i många fall för att rösta – enligt prognosen når valdeltagandet för första gången över 50 % för Sverige i detta val till världens näst största demokrati. En dag som denna kan det passa bra att tänka på hur priviligierade vi är som lever i en demokrati värd namnet. Vi har fri opinionsbildning och ett brett spektrum av partier att välja mellan: Allt ifrån in med invandrarna till ut med invandrarna, rädda miljön till rädda tillväxten, mer fildelning till mer övervakning. Ett smörgåsbord av åsiktspaket finns uppdukat och det är bara att välja bland delikatesserna.

tvåanNågra granatskott åt sydöst, närmare bestämt i Ukraina, har det också varit val idag. Där har man inte kunnat rösta i stora delar i öst eftersom ryssvänlig milis av oklart ursprung förhindrat detta med automatvapen i högsta hugg. Under mer än ett halvår har frihetstorget i Kiev varit hem åt västvänliga protestanter som genom fredliga protester lyckades störta den tidigare Putinvänliga och genomkorrumperade regimen (vars sista politiska åtgärd var att installera krypskyttar för att skapa blodbad på sagda torg). Men efter att regimen var störtad stannade protestanterna kvar för att se dagens presidentval bli verklighet. Kanske kan de äntligen gå hem och återuppta sina liv imorgon. I Ukraina är demokratifrågan bokstavligt en fråga om liv och död. I Sverige gör vi samtidigt vårt bästa för att hetsa upp oss över att ett nationalistiskt parti riskerar att få ett eller annat mandat i Europaparlamentet.

Vi är som sagt priviligierade i Sverige när det gäller demokrati, som på så många andra områden. Men har vi skäl att vara nöjda?

Meningen med demokrati är att folket ska bestämma och meningen med representativ demokrati är att folket ska få inflytande genom att välja sina politiska representanter och sedan ställa dessa till svars eller ge dem förnyat förtroende i nästa val. Men hur många vet hur ”deras” parlamentariker har drivit deras hjärtefrågor sedan förra valet? Hur många kan säga om det gick bra eller dåligt, så att de kan ställa sina representanter till svars? Hur många minns över huvud taget vilka de röstade på och varför för fem år sedan, och vad har det egentligen för relevans nu, fem år senare? Eller om vi blickar framåt – på vilket sätt kan du, som politiskt intresserad och insatt, få gehör för dina åsikter under de närmaste fem åren utifrån hur du röstar idag? Kort sagt, vet vi egentligen vad vi röstar på och varför?

Imorgon är det vardag igen. De flesta av oss går tillbaka till jobb, utbildning och våra vardagssysslor. En stor del av oss påminns om att de inte har ett jobb att gå till och att framtiden ser allt annat än ljus ut. Andra lever långt under det sociala skyddsnätet och bryr sig föga om sådant som helgdagar och val. Tillsammans har vi ett enormt kapital av erfarenheter, expertis och idéer. Hur bär sig egentligen politikerna åt för att tappa denna fantastiska resurs och omsätta den i politik? Bär de sig åt alls, eller har de intressantare saker att ägna sig åt, twittra och lobbyluncha till exempel?

Ovanstående frågor låter oss ana att vårt samhälle kanske inte är så demokratiskt ändå. Om jag som väljare har en konkret idé om något som borde göras, något som kan göras bättre, eller ett problem som behöver lösas, så är möjligheten för mig att driva den frågan ytterst begränsad. Jag kan visserligen skriva en artikel om det och få några likes på Facebook. Men chansen att en folkstorm på Facebook ska överrösta de uppemot 30 000 lobbyister som sitter i Bryssel är inte särskilt stor. Jag kan visserligen gå med i ett politiskt parti, men jag kommer snart märka att kommunikationen där mestadels är enkelriktad och att megafonerna är riktade nedåt.

Men måste det vara såhär? Naturligtvis inte. Demokrati är en tankekonstruktion, materialiserad i form av politiska institutioner. Om vi kan tänka oss en bättre demokrati än den vi har idag – och det kan vi – så kan vi också omforma våra politiska institutioner till det bättre.

En sak som har tänkts ända sedan demokratin uppfanns för 2500 år sedan är att medborgarna borde kunna rösta direkt i varje sakfråga. Direktdemokrati kallas det. För några decennier sedan kunde politikerna avfärda direktdemokrati med att det inte är praktiskt möjligt att samla så många människor så ofta som krävs för att ta alla beslut gemensamt. Idag håller inte det argumentet längre då nästan alla kan koppla upp sig när som helst, via dator eller telefon, och kommunicera med varandra. Att rösta är bara ytterligare ett sätt att kommunicera. En annan invändning är att även om det går att lösa rent tekniskt så kan inte alla sätta sig in i varje sakfråga som en modern demokrati behöver besluta om. Det här är fortfarande en giltig invändning, men naturligtvis finns det lösningar även på det. Har du inte tid att rösta? Välj då en företrädare du har förtroende för som röstar åt dig.

Det vi just har beskrivit är kärnan i en ganska ny demokratiform som kallas flytande demokrati.
Flytande demokrati vilar på tre principer, som brukar kännas självklara när man har funderat på dem en stund:
1)      Alla har rätt att använda sin röst i varje sakfråga som berör dem.
2)      Alla har rätt att låna ut sin röst till någon de tror kan förvalta den bättre.
3)      Det behövs nya verktyg för att möjliggöra det samarbete mellan medborgare och politiker som punkt 1 och 2 implicerar.

Resultatet blir en direktdemokrati som fungerar – utan röststress för den stora massan eller möjligheter för små grupper av aktivister att kuppa igenom sina frågor. Politikernas roll förändras från feodalherrens arvtagare och folkets förmyndare, till demokratins tjänare, experter på politikens innehåll snarare än på det politiska spelet.

Vi är priviligierade. Vi har möjligheten att tänka fritt och att tänka nytt. Och vi lever i en demokrati. När EU-valet nu är över är det dags att börja se framåt mot nästa val, till Sveriges riksdag, landsting och kommuner. Där finns ett nytt parti som inte vill något annat än att ge alla Sveriges medborgare verktygen och möjligheterna att utöva sin rösträtt på riktigt – i sakfråga för sakfråga, på politikområde för politikområde och i de stora ideologiska vägvalen.

Partiet heter Diretkdemokraterna och kandiderar både i riksdagen och i ett flertal kommuner:
http://direktdemokraterna.se/

Det finns också en ny bok för den som vill lära sig mer om den demokratiform som har potentialen att förpassa den representativa demokratin tillbaka till 1800-talet där den hör hemma:
http://www.nomadforlag.se/FlytandeDemokrati/

Väl mött i många omröstningar framöver!

/ Joakim Sigvald

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s