Joakim Sigvald: ”Delegering – Konsten att ge bort sin röst och ha den kvar”

Flytande demokrati är inte detsamma som ren direktdemokrati, men det är inte heller detsamma som representativ demokrati med inslag av direktdemokrati. Flytande demokrati vänder uppochned på relationen mellan väljare och valda. I den flytande demokratin ligger all beslutsmakt hos befolkningen, som har initiativet att välja i vilken utsträckning de vill låta sig representeras.

Man kan faktiskt hävda att flytande demokrati är mer representativ än vanlig representativ demokrati. I en flytande demokrati kan medborgaren återta sin röst från representanten om hen inte längre känner sig representerad. Idag finns varken valet att representera sig själv eller att byta parti under pågående mandatperiod, vilket gör dagens politiker till förmyndare snarare än representanter.

Delegater kallas de som får förtroendet att förvalta väljarröster i en flytande demokrati. Vi säger att väljaren delegerar sin beslutsmakt till sin delegat. Väljaren kallas i det här sammanhanget för delegand, den som delegerar. Delegater är den flytande demokratins motsvarigheter till partier och politiker. Politiska partier kommer nästan säkert att fortsätta företräda medborgarna även i en flytande demokrati. Men de kommer inte att ha ensamrätt på detta. I en flytande demokrati är trösklarna för att bli delegat mycket låga. Medborgarna kan delegera sin rösträtt till i princip vemsomhelst som de har förtroende för och som ställer upp på att vara politisk representant.

En delegat fungerar som vilken väljare som helst i den demokratiska processen. I varje moment där en väljare kan delta, i allt från debatt och bearbetning av förslag till omröstningar, kan även en delegat delta. Det finns dock några skillnader: En delegat röstar alltid öppet och med en röststyrka som är summan av dess deleganders röststyrkor. En delegat behöver inte vara en person utan kan som tidigare nämnts vara en organisation, till exempel ett politiskt parti. Oavsett vilket så har delegaten i sin roll som delegat ingen egen rösträtt. Att en delegat verkar på samma villkor som övriga väljare innebär att även delegater kan delegera. Det här är viktigt, för det innebär att även små delegater, med begränsade möjligheter att sätta sig in i alla frågor, kan erbjuda sina delegander ett bredare spektrum av åsikter. Man kan rent av tänka sig att det kommer att finnas delegater som inte alls röstar själva utan är helt specialiserade på att välja ut andra delegater (ungefär som att fondförvaltare väljer ut aktier åt sina investerare).

En delegand är i mångt och mycket samma politiska varelse som de medborgare som i dagens demokrati går och röstar på ett parti på valdagen. Men i en flytande demokrati kommer denna handling att vara betydligt mer vardaglig, mindre symboltyngd men mycket mer lättillgänglig och praktisk. Istället för att gå och rösta kommer vi att delegera. Eftersom vi i princip ska kunna byta delegat när som helst ska det också kunna göras var som helst. Via mobil eller dator, genom poströstning eller på lokala valkontor.

Även om man har delegerat sin röst kan man alltid rösta själv i en omröstning. Den egna rösten gäller alltid över en delegerad röst. Vid delegering råder full valhemlighet, det vill säga delegaten vet inte vilka, eller ens hur många delegander som delegerar till den vid en given tidpunkt.

Då man inte behöver vänta till nästa mandatperiod för att delegera, omdelegera eller avdelegera sin röst så kommer dagens stora och regelbundet återkommande valkampanjer att försvinna. Istället måste delegaterna kontinuerligt bevisa att de är värda sina deleganders röster. En delegering gäller omedelbart och är giltig tills deleganden ändrar sitt val eller delegaten själv avstår från sitt uppdrag. Även styrkeförhållandet i pågående omröstningar påverkas direkt när delegater vinner eller förlorar delegander.

Det här innebär att delegater måste agera lite mer som företag och betrakta sina delegander som kunder snarare än som röstboskap. Marknadsanalyser, nätverkande och ständigt förbättringsarbete ersätter valkampanjer och kohandel med andra partier. Att bygga starka och hållbara varumärken kommer att vara minst lika viktigt för delegater som för andra företag eftersom politik är en utpräglad förtroendebransch.

Idag kan vi bara välja ett parti som får mandat att representera oss inom alla politikområden. Men med flytande demokrati öppnas möjligheten att välja olika delegater för olika politikområden. Man kan då välja en delegat som till exempel hanterar miljöfrågor och en annan som hanterar utbildningsfrågor. På detta vis kan man finjustera sitt politiska inflytande även om man inte hittar en delegat som tycker precis som en själv i alla frågor.

Eftersom olika delegater är nischade mot olika områden, och olika politikområden kan glida in i varandra, kan det vara intressant att välja flera delegater och rangordna dessa. Man kan på så sätt utse en specialiserad kandidat inom ett visst område, som röstar i första hand, och sedan en eller flera bredare delegater som täcker upp i övriga frågor där de första inte röstar.

För den mer avancerade deleganden kan det vara intressant att använda andra delegeringsstrategier än strikt prioritetsordning mellan delegater som täcker samma omröstning. Om man har många delegater så kan man till exempel aggregera deras röster på olika sätt. En form av aggregering är att låta majoriteten av delegatsrösterna styra den egna rösten. Man kan också låta systemet meddela när ens delegater är oeniga i en omröstning och då ha möjlighet att välja vilken av delegaterna som ska få ens röst i just den frågan. Möjligheterna till kvalificerad delegering i en flytande demokrati är närmast oändliga.

En del delegater kommer säkert att drivas av ideella skäl och vara nöjda med möjligheten att få påverka den demokratiska processen. Men dessa fritidsdelegater kommer alltid att vara i underläge mot delegater som har större ekonomiska resurser till sitt förfogande. För att inte den flytande demokratin ska domineras av ekonomiskt starka särintressen finns det goda skäl att införa någon form av ekonomisk ersättning för delegater (och reglera vilka bidrag de i övrigt får ta emot). Endast på det viset kan man försäkra sig om att medborgarna får professionella och oberoende delegater att rösta på. Det enklaste och rimligaste sättet att lösa detta på är genom att ge delegaterna ekonomisk ersättning baserat på hur många delegander de representerar. Mer konkret skulle dagens partistöd kunna omvandlas till en ersättning som utgår till alla delegater i proportion till antalet röster de förfogar över för varje omröstning som de täcker. Delegaten å sin sida bör betala någon form av administrativ avgift för rätten att verka som delegat.

Om en delegat väljer att delegera vidare så är frågan om den ändå ska få behålla delegatstödet för de vidarebefordrade rösterna. Här finns några olika alternativ att välja mellan. Ett är att endast betala ut delegatstöd till den sista delegaten i kedjan, den som faktiskt röstar. Men det skulle ta bort det ekonomiska incitamentet att samla och erbjuda ett brett urval av nischade delegater som nämndes tidigare. Det omvända alternativet är att bara betala ut stödet till den första delegaten i kedjan oavsett om denne delegerar vidare eller inte. Men det innebär omvänt att det mest lukrativa för en delegat är att lägga allt krut på marknadsföring och strunta i själva politiken som man kan delegera till någon annan. Och de som tar hand om rösterna skulle tendera att vara starka särintressen med egna ekonomiska medel, alltså den situation som ersättningen var menad att undvika. Det bästa är nog någon form av mellanlösning där alla delegater i kedjan får sin beskärda del av bidraget.

För att medborgarna ska kunna göra korrekta val av delegater är det viktigt att dessas politik är transparent så långt som det är möjligt. Delegaters röstningshistorik måste givetvis vara enkelt tillgänglig, men även all annan verksamhet som de företagit sig i det demokratiska systemet bör vara offentlig: beredningar de bidragit till, debatter de har deltagit i och så vidare. För större delegater bör det även finnas regler kring bokföring och redovisning så att allmänheten kan se eventuella bidragsgivare och alternativa inkomstkällor.

Små delegater som inte har någon organisation bakom sig och som bara röstar för några enstaka delegander ställs inför några särskilda problem. Ett är valhemligheten. Denna kan garanteras genom att personen har olika röstningskonton privat och i sin roll som delegat, dessa konton kan vara synkroniserade för att spara arbete men möjligheten att rösta olika som privatperson och delegat ska alltid finnas. En annan risk som delegander till väldigt små delegater löper är att de inte blir särskilt anonyma. Om till exempel en delegat har en vän som den tycker borde delegera sin röst till sig så kan det vara väldigt svårt för vännen att säga nej till detta. Om delegaten är tillräckligt liten finns möjligheten att den kan märka att det saknas någon delegands röst. Detta problem kan åtgärdas genom att delegaters möjligheter att se sin egen röststyrka begränsas. Till exempel kan man betala ut delegatersättningar mer schablonmässigt än för varje enskild röst för att undvika att delegater kan se exakt hur många de har röstat för.

Till skillnad från dagens riksdagsval kan en delegering vara giltig hur länge som helst. En medborgare skulle till exempel kunna gå in på ett röstningskontor på sin myndighetsdag, registrera en delegering på ett parti, och därefter aldrig ägna en tanke åt politik under resten av sitt liv.

Det kan dock finnas skäl att begränsa den här möjligheten genom att sätta en tidsgräns på delegeringar. Anledningen att man skulle vilja det är att inom politiken förändras saker. Delegaters politik kan förändras liksom medborgarnas åsikter, även sakförhållanden som politiken bygger på ändras med tiden. Med livstidsdelegeringar finns risken att politiskt ointresserade medborgare blir sittande med delegater som inte alls speglar deras politiska åsikter. Samtidigt måste man ställa sig frågan om det är värre med en missvisande delegering än ingen delegering alls.

Även om det inte är självklart verkar det rimligt att sätta en tidsgräns på en delegering, kanske fyra år som för dagens mandatperioder. En sådan tidsgräns kan även fungera som incitament att ta ställning på nytt för den som annars inte hade gjort det. I lagom tid innan en delegering blir ogiltig bör deleganden meddelas om detta, så att hen inte ovetandes tappar sitt politiska inflytande. För den som avstår helt ifrån att delegera eller rösta kan det vara lämpligt med lagom frekventa påminnelser med information om hur man kan använda sitt politiska inflytande, naturligtvis med respekt för att politiskt deltagande är frivilligt och inget som bör påtvingas någon.

/ Joakim Sigvald

Annonser

One thought on “Joakim Sigvald: ”Delegering – Konsten att ge bort sin röst och ha den kvar”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s